Idag...

...har jag skämt bort mig själv! Jag tig och bokade en tid för att fixa naglarna och både Marina och Mona är så himla fantastiska och trevliga så gå till Nailzone i Umeå om ni vill ha snygga naglar! 😊

Ensamhet, rutiner...

...och inte så mycket mer.
Jag vet att det har varit väldigt dött här nu. Jag har inte velat skriva om min vardag och det lilla som händer runt mig just nu. Jobbet rullar på och det märks att januari är som januari alltid är. Mindre kunder, planeringar ang vårens beställningar och en massa röj efter julen. Vi städar upp ställer iordning för det nya som beställs och bara fixar. Det är på något sätt skönt att januari är lite lugnare så man får tid att ladda upp eftersom att vi alla på jobbet gör en total urladdning under december månad. Det är himla roligt men man skulle aldrig orka med att ha det så året runt.

Vardagen i övrigt flyter på. Dock har jag haft bättre dagar. Nu den sista veckan har H pluggat vilket leder till att jag blir mer ensammen under den veckan. Det blir mer serier som jag ser bara för att fördriva tiden på kvällarna. Dock kommer det som ett brev på posten till att jag blir lite mer deprimerad och då kommer mitt tröstätande igång. Jag har alltid tagit till sötsaker som tröst. Det har säkert många andra också gjort men mitt gick lite mer överstyr. Jag tror att det blev en lätt ätstörning på något sätt. Jag åt i hemlighet och gillade inte att äta framför andra människor som inte stod mig nära. Detta ledde till att jag gick upp en hel del i vikt under högstadiet. Men sommaren innan jag började gymnasiet fick jag nog. Jag bestämde mig för att försöka ändra på detta. Jag ville få en bra start på den nya skolan i den nya klassen och inte känna mig utanför som jag alltid gjort i grundskolan. Det var tufft till en början men efter första året var jag så bekväm med mina nya vänner att jag sällan tog till mat för att jag kände mig utanför. Kilorna började sakta men säkert försvinna och när jag väl gått ut det tredje året hade jag tappat ca 10 kilo. Detta var utan att utöva någon sport. Det var idrotten och fjällvandringarna som var min enda "träning" om man inte tar med promenader/cykling till jobbet.
Efter studenten så började jag träna på gym. Då endast på gruppträningar då jag bara kände mig klumpig och ivägen inne i gymmet. Detta gjorde mig gott och det ramlade av nått till kilo på det. Sen låg jag still på ca 64kg ett långt tag. Nytt jobb blev det som var fysiskt påfrestande så man var väldigt trött så träningen blev inte av lika mycket.
På det nya jobbet träffade jag H och efter ett tag tillsammans med honom så fick jag så dåligt samvete att han tränade så mycket men jag låg bara hemma i soffan så då började jag följa med han. Dock i början var det jobbigt då han inte ville gå på gruppträningar utan vara i gymmet så jag provade nån gång men fastnade inte helt. Men jag pinade mig igenom mer och mer träningar men hittade aldrig gnistan som H hade när han tränade.
Det gick ett år och vi hamnade i Umeå. Med nytt jobb som inte var lika jobbigt och påfrestande som det förra och inte lika många timmar var jag tvungen att fördriva mer tid då H pluggade och var i skolan. Vi hade inte samma schema längre så det blev mycket ensamtid när vi kom hit. Både jag och H blev medlemmar på gymmet som vi flyttade nästan granne med. Fem minuter bort. Här fann jag gnistan efter ett par månader av obekväm tafatthet. Jag började pumpa H på information, leta tips på Internet och följa en massa träningsbloggar. Till slut tog H´s kunnande stopp. Han visste inte hur han skulle lägga upp scheman som passade mig så jag tog kontakt med en personlig tränare och han började lägga upp ett schema till mig. Det var himla smidigt och skönt att behöva bry sig om vad man ska hitta på när man väl kommer till gymmet så jag har nu haft hans scheman några månader och jag ser och känner resultat. dom sista kilorna jag ville bli av med är borta men nu försöker jag bara bränna lite mer underhudsfett men hålla vikten. Det går långsamt men framåt.
Trots att jag har bestämt att hålla kosten och bara äta onyttigt en dag i veckan så skiter det sig när H inte har lika mycket tid för mig som jag helst skulle vilja ha. Då är det lätt att jag hamnar tillbaka i gamla mönster. Jag får ingen ro i kroppen och hamnar med glass, godis eller fika och bara äter. Sen det värsta är att jag börjar må dåligt för att jag är medveten om att jag inte ska låta mig "falla tillbaka" men jag kan ändå inte sluta. Detta blir då en ond cirkel då jag blir mer deprimerad av att jag äter och då äter jag mer och så vidare.
Det är en ond cirkel som jag försöker att bryta men det är inte lätt. Jag förstår dom som har problem att gå upp eller ner i vikt. Det är inte lätt att ändra ett beteende som är "styrt" av känslor. Huvudet hinner inte vara med innan kroppen gjort det den är van att göra när man mår på ett visst sätt.
Jag har fullt förståelse för det.
Nu längtar jag bara att morgondagen är över så kommer det ett par veckor som jag får mer tid med H. Hoppas att den kommande kursen är lätt.