Nu kan jag...

...äntligen säga till min mamma att jag har gröna fingrar :D

Var nämligen på Nailzone igår och blev ompysslad för att sen vara ute i det fantastiska vädret!

Våren...

...är i antågande. Jag har börjat vårfixa hemma med att tvätta fönstrerna och byta gardinerna till lite mer ljusa färger. Okej gröna som jag älskar!!
Jag har även gjort det lite fint på köksbordet med fina rosor

När man får dåligt väder...

...när man planerat att vara ute hela dagen så blir det fort att omplanera. Morgonen spenderades på Nailzone för att fixa naglarna. Valde idag en enkel fransk manikyr då jag har haft lite olika lacker dom senaste gångerna så det kändes som att jag ville lite "back to basic" och bara ha det enkla.
Efteråt så gick jag förbi tygaffären och köpte ett enkelt svart tyg för att laga hundarnas bädd då dom bäddat sönder tycket som ska hålla dynan kvar i bädden. Jag började med att jag skulle sy fast det för hand men när jag kände att det kommer ta alldeles för lång tid så valde jag att ta fram symaskinen och böka med den. Böka blev det, och tålamodet fick jobba men när det väl började flyta så gick det ganska bra i alla fall. Lite förvånande faktiskt. Så allt som allt satt jag med det i under en timma vilket gjorde mig himla nöjd. Okej jag ska vara ärlig och säga att det blev inte så himla slätt och fint men det är ju bara en hundbädd och det ska inte synas heller så jag orkade inte engagera mig alldeles för mycket med det.
Nu blir det att bara ta det lugnt resten av dagen och ladda inför jobbdag imorgon.

Zelmas protest är att ligga på dynan när jag tar av henne bädden

Första natten...

...avklarad. Men det var ingen succé än. Kunde inte somna förrän efter tolv för det var så himla obehagligt att ha en bettskena i munnen när man skulle sova. Kan också säga att med en sån producerar man mer saliv än i vanliga fall (i alla fall jag) som var ett till störningsmoment för mig. Men jag ska kämpa på och hoppas att det blir bättre, kanske somnar fortare ikväll pga utmattning eller så. Vi håller tummarna.
Fredag idag men ingen helg blir det för mig då jag jobbar. Men efter idag är det bara 6 dagar kvar innan jag får helg. Jag jobbar inte konstant i sex dagar utan är ledig på måndag men jag räknar inte strödagar som "helger" utan det måste vara minst två dagar irad för att det ska klassas som helg i mina ögon. ;)
Nu kör vi!! :D

Då hoppas vi att det hjälper :)

Var hos tandläkaren idag. Fjärde gången på en månad och jag som hatar att vara där.
För er som inte vet så ska jag berätta varför jag har varit där så ofta, det är varken lagning eller rotfyllning (tack och lov!). Jag har nämligen anmält mig att delta i en studie om man har besvär med käken. Ända sen jag var liten så har jag haft knäppningar och ibland låsningar om jag gäspat för stort osv. Men nu det senaste halvåret så har det varit en konstant smärta. Det har gjort ont att äta, tugga ens gapa har varit en stor ansträngning för mig. Men då hade jag turen på min sida att jag hittade en annons i tidningen att dom letade efter personer med detta för att ingå i en studie för hur man ska kunna hjälpa att motverka eller lindra. Jag blev hur lycklig som helst och har nu varit på undersökningar där dom klämt och känt på käken och testat bitförmåga osv. Jag var passande för studien. Sen lottades jag in i en grupp (fanns tre olika) och hamnade i den där personerna fick en bettskena. Lagom roligt tänkte jag, men som tur är det bara på natten jag ska ha den. Så nu idag har jag fått den. Jag tillbringade en och en halv timma för att dom skulle slipa in den. Snacka om att jag blev lite rastlös där ett tag. Tur att jag hade hunnit vara och träna innan så jag gjort av med lite energi.
Så nu ska jag ha skenan och jag håller tummarna att det hjälper för jag är måttligt less på att ha ont nu, man tappar matlusten ganska fort och man blir ju less på att äta gröt hela tiden då de är gröt och puréer som gör minst ont att äta.
Efter tandläkaren gick jag förbi affären för att köpa lite tulpaner för att göra lite vår fint i köket men inte en enda tulpan hade dom, bara några fula halvruttna rosor så det var bara att gå hem tomhänt. Men det var en härlig promenad i alla fall solen skiner och det droppar från taken så det är hopp om liv och jag längtar till sommaren.

Den har kommit!

Jag har varit jättedålig den senaste tiden med att blogga, jag har inte haft inspiration till att göra det. Tyck att inget har varit värt att skriva om. Men nu har jag det!
Jag har investerat i en ny dator. Jag blev less min gamla som tog typ en kvart på sig att öppna en internetsida. Henkes gamla ska vi inte tala om ens, den har nå glapp i skärmen så petar man på skärmen (när man äntligen fått bild) så tappar man den. Skitjobbigt kan man säga och jag tror fläkten håller på att dö i den också för den låter konstigt till och från och när det är den vi använder när vi kopplar in den i tvn och så känns det inte roligt om den skulle gå sönder så i skrivande stund sitter jag och har "lan" med mig själv för att flytta över bilder och saker som jag behöver.


Nu kommer en även en bildbomd från långfredagen då jag, gubben syster och Willsen var på isen med hundarna

Zelma verkar inte lika förtjust i paketet som jag

Mitt lilla "lam"

Idag...

...har jag skämt bort mig själv! Jag tig och bokade en tid för att fixa naglarna och både Marina och Mona är så himla fantastiska och trevliga så gå till Nailzone i Umeå om ni vill ha snygga naglar! 😊

Ensamhet, rutiner...

...och inte så mycket mer.
Jag vet att det har varit väldigt dött här nu. Jag har inte velat skriva om min vardag och det lilla som händer runt mig just nu. Jobbet rullar på och det märks att januari är som januari alltid är. Mindre kunder, planeringar ang vårens beställningar och en massa röj efter julen. Vi städar upp ställer iordning för det nya som beställs och bara fixar. Det är på något sätt skönt att januari är lite lugnare så man får tid att ladda upp eftersom att vi alla på jobbet gör en total urladdning under december månad. Det är himla roligt men man skulle aldrig orka med att ha det så året runt.

Vardagen i övrigt flyter på. Dock har jag haft bättre dagar. Nu den sista veckan har H pluggat vilket leder till att jag blir mer ensammen under den veckan. Det blir mer serier som jag ser bara för att fördriva tiden på kvällarna. Dock kommer det som ett brev på posten till att jag blir lite mer deprimerad och då kommer mitt tröstätande igång. Jag har alltid tagit till sötsaker som tröst. Det har säkert många andra också gjort men mitt gick lite mer överstyr. Jag tror att det blev en lätt ätstörning på något sätt. Jag åt i hemlighet och gillade inte att äta framför andra människor som inte stod mig nära. Detta ledde till att jag gick upp en hel del i vikt under högstadiet. Men sommaren innan jag började gymnasiet fick jag nog. Jag bestämde mig för att försöka ändra på detta. Jag ville få en bra start på den nya skolan i den nya klassen och inte känna mig utanför som jag alltid gjort i grundskolan. Det var tufft till en början men efter första året var jag så bekväm med mina nya vänner att jag sällan tog till mat för att jag kände mig utanför. Kilorna började sakta men säkert försvinna och när jag väl gått ut det tredje året hade jag tappat ca 10 kilo. Detta var utan att utöva någon sport. Det var idrotten och fjällvandringarna som var min enda "träning" om man inte tar med promenader/cykling till jobbet.
Efter studenten så började jag träna på gym. Då endast på gruppträningar då jag bara kände mig klumpig och ivägen inne i gymmet. Detta gjorde mig gott och det ramlade av nått till kilo på det. Sen låg jag still på ca 64kg ett långt tag. Nytt jobb blev det som var fysiskt påfrestande så man var väldigt trött så träningen blev inte av lika mycket.
På det nya jobbet träffade jag H och efter ett tag tillsammans med honom så fick jag så dåligt samvete att han tränade så mycket men jag låg bara hemma i soffan så då började jag följa med han. Dock i början var det jobbigt då han inte ville gå på gruppträningar utan vara i gymmet så jag provade nån gång men fastnade inte helt. Men jag pinade mig igenom mer och mer träningar men hittade aldrig gnistan som H hade när han tränade.
Det gick ett år och vi hamnade i Umeå. Med nytt jobb som inte var lika jobbigt och påfrestande som det förra och inte lika många timmar var jag tvungen att fördriva mer tid då H pluggade och var i skolan. Vi hade inte samma schema längre så det blev mycket ensamtid när vi kom hit. Både jag och H blev medlemmar på gymmet som vi flyttade nästan granne med. Fem minuter bort. Här fann jag gnistan efter ett par månader av obekväm tafatthet. Jag började pumpa H på information, leta tips på Internet och följa en massa träningsbloggar. Till slut tog H´s kunnande stopp. Han visste inte hur han skulle lägga upp scheman som passade mig så jag tog kontakt med en personlig tränare och han började lägga upp ett schema till mig. Det var himla smidigt och skönt att behöva bry sig om vad man ska hitta på när man väl kommer till gymmet så jag har nu haft hans scheman några månader och jag ser och känner resultat. dom sista kilorna jag ville bli av med är borta men nu försöker jag bara bränna lite mer underhudsfett men hålla vikten. Det går långsamt men framåt.
Trots att jag har bestämt att hålla kosten och bara äta onyttigt en dag i veckan så skiter det sig när H inte har lika mycket tid för mig som jag helst skulle vilja ha. Då är det lätt att jag hamnar tillbaka i gamla mönster. Jag får ingen ro i kroppen och hamnar med glass, godis eller fika och bara äter. Sen det värsta är att jag börjar må dåligt för att jag är medveten om att jag inte ska låta mig "falla tillbaka" men jag kan ändå inte sluta. Detta blir då en ond cirkel då jag blir mer deprimerad av att jag äter och då äter jag mer och så vidare.
Det är en ond cirkel som jag försöker att bryta men det är inte lätt. Jag förstår dom som har problem att gå upp eller ner i vikt. Det är inte lätt att ändra ett beteende som är "styrt" av känslor. Huvudet hinner inte vara med innan kroppen gjort det den är van att göra när man mår på ett visst sätt.
Jag har fullt förståelse för det.
Nu längtar jag bara att morgondagen är över så kommer det ett par veckor som jag får mer tid med H. Hoppas att den kommande kursen är lätt.