Sitter och småkollar på "Last chance to live" på femman ikväll. Där får man följa en person under några år som är gravt överviktig och för att överleva behöver en gastric bypass operation. Först blir jag faktiskt rädd för personer som låter sig bli så stor att man väger över 300kg! Det är ju enormt lika mycket som en ponny och dessa djur är ju väldigt robusta och kompakta.
För att vara verkligen ärlig blir jag lite irriterad på så gravt överviktiga personer som är det och är "friska", man kan ju inte rå för det om man har någon sjukdom som gör så att kroppen inte fungerar normalt.
Man kan alltid söka hjälp (om man skulle behöva) om man är en sådan som inte kan ta kontroll över vad man stoppar i sig. Eller så kan man bara bestämma sig. Jag bestämde mig för några (kanske 8) år sen och har gått ner nu ca 16kg och då var jag inte stor då jag idag ligger på ca 56kg. Så det går om man vill och bara ger sig den på de. Det jag gjorde var att äta mindre skräpmat och inte vräka i mig glass och godis hela tiden. Nu har jag blivit ännu duktigare med att hålla mig till en dag med skräpmat och godis och resten av veckan äter jag normal husmanskost där jag byter ut en del av kolhydraterna (ris, potatis osv) till grönsaker. Så man kan om man vill bara man har bestämt sig.
Sen kan man ju påpeka familjerna till dessa människor som är så överviktiga. Just i detta program så sitter dom och vräker i sig onyttig mat (som hamburgare strips och liknande och måste bara påpeka hur gott det är medans denna "stackars" opererade människa sitter bredvid och måste våndas lite eftersom att det var tidigare en del utav dennas människas kostcirkel. Jag tycker att som familj till någon som behöver göra sådana livsavgörande beslut att man ska stötta. Okej, nog stöttar dom honom men jag står fast vid det, man behöver inte äta så mycket skräpmat framför denna person i alla fall till en början innan personen har kommit in i sin nya kost och rutin.
Men jag hoppas att han nu kommer hålla i detta och inte gå upp alla dom massa kilona (nästan 200kg) som han lyckades gå ner. Jag håller tummarna för honom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar